Hembygdsrörelsen – en hållbar doldis?

Gamla hus, dammiga föremål och folkdräkter är kanske inte det första man tänker på när man hör ordet hållbarhet. Istället tänker man kanske på ny smart teknik som riktar sig mot miljö, klimat och energi. Men faktum är att kulturarvet med alla föremål, byggnader och berättelser är en viktig resurs för en hållbar framtid. Trots den stora kunskap som hembygdsrörelsen besitter så är vi något av en doldis i hållbarhetssammanhang.

Författare. Olle Tranberg

I Sverige finns det över 2000 hembygdsföreningar, spridda över hela landet och utgör en stor mångfald då ingen enskild förening till fullo kan sägas vara den andra lik. Många av föreningarna bildades under 1910- och 1920-talen som en motreaktion på att det gamla allmogesamhället höll på att försvinna och glömmas bort. Tidigt riktade föreningarna in sin verksamhet på att samla in föremål, dräkter och byggnader som var representativa för ett visst geografiskt område och än idag fyller föremålen och byggnaderna en centralt plats för många av oss föreningar. När vi håller våra gårdar öppna är det våra byggnader, föremål och dräkter som vi vill berätta om. Men även om hantverk, småskalig odling, återbruk och mycket mer. I allt detta har vi en verklig hållbarhetsskatt som fler borde ta del av.

Hembygdsrörelsen uppfattas ibland som en något trött förvaltare av “gamla saker”. Men, bara för att något är gammalt betyder det inte att det per automatik är dåligt, förlegat eller tråkigt. Tvärtom kan traditionell kunskap användas för att hitta lösningar på moderna problem. Hur många har till exempel inte de senaste åren “plastbantat” hemma, det vill säga försökt minska andelen plastartiklar i våra hem och kök. Här finns ju massor av lösningar att hitta i 1800-talets skafferi i både trä, keramik eller glas. Kolla bara hur mormors mormor eller tidigare generationer gjorde innan plastens intåg. När man läser om historia beskrivs vissa epoker som bronsåldern eller järnåldern. Men då en stor del av alla föremål i ett hem under mitten av 1800-talet utgjordes av trä borde man kanske tala om “träåldern”. Kanske kan lösningar från just mormors mormor eller träåldern hjälpa oss i plastbantningen eller andra i hållbarhetsutmaningar? Vi människor är kreativa, och har varit det genom historien, så låt oss utnyttja det och inspireras av det förflutna.

Föremålen alla vi hembygdsföreningar förvaltar till kommande generationer är inte bara döda materiella ting, de är en sorts samtal mellan olika generationer och tider. De berättar om tidigare generationers hantverksskicklighet och uppvisar en hög material- och teknikkunskap, till exempel vilka egenskaper olika råmaterial hade och till vad de lämpade sig bäst. Förr var den här kunskapen viktigt för överlevnad, idag är mycket av det här kunnandet utbytt mot andra kunskaper. Här kan vi lära oss “nytt” genom att studera äldre föremål, som också kan fungera som en källa till inspiration och vidareutveckling. Och vi ska inte glömma alla otroligt kunniga och engagerade aktiva medlemmar som fortfarande har den immateriella kunskapen, hantverket som sitter i händerna, som kan läras ut till nya intresserade. För om hantverkskunskapen försvinner, då försvinner kunskapen om materialen, och vad händer om kunskapen om materialen försvinner? Här kan alla våra hembygdsföreningar fungera som en viktig kunskapsbank i jakten på nya hållbara lösningar.

För att nå ett hållbart samhälle pratar vi om att bygga hållbara hus (ett timmerhus kan stå i hundratals år), om att odla småskaligt (välj lokalanpassade lantsorter från det gröna kulturarvet) och ta tillvara på traditionell kunskap. Men det handlar även om att tänka om och ändra vår inställning till prylar, eller till kläder. För, det fanns en värld innan slit-och-slängsamhället, där det är lättare att köpa nytt än att laga och återanvända. Återigen, kolla hur mormors mormor gjorde för hundra år sedan och lär dig från historien. Laga istället för att köpa nytt om det går. Textila föremål i våra hembygdsföreningars samlingar berättar hur tidigare generationer återanvände kläder, hur de sytts om och hur de fått nytt liv och nya användningsområden. När kläderna till sist var så lappade och lagade som det bara gick, först då togs de ur bruk. Men oftast slängdes de inte, istället kunde de kanske användas som isolering i väggar eller blev trasmattor. Kanske kan du anpassa avlagda kläder från mormors mormor till något du kan använda idag? Bland det mest hållbara som finns är kläder som går att ärva och som har en livslängd över flera generationer.

Det spelar roll vad en enskild person gör om vi ska bli ett hållbart samhälle. Våga ta steget och blicka bakåt. Det betyder inte att vi alla ska gå tillbaka i utvecklingen och börja leva som på 1800-talet. Det finns mycket i historien som verkligen inte var bra. Men vi borde ta tillvara på hållbar kunskap från tidigare generationer för att hitta ett hållbart sätt att leva idag och imorgon. Låt hembygdsföreningarnas samlingar och stora kunnande bli en kunskapskälla och en inspiration för att komplettera din livsstil med hållbara alternativ och material. Inte minst är det ju roligt att lära sig något nytt. Kanske får du rent utav mormors mormor att le lite där uppe någonstans åt att minnet och kunskapen lever vidare på nya hållbara sätt.

Olle Tranberg
Instagram: nas_olle_tranberg
Hembygdsförening Transtrand 

Sveriges Hembygdsförbund
https://www.hembygd.se/

Select your currency

Main Menu

0
Chat Now
Chat Now
Questions, doubts, issues? We're here to help you!
Connecting...
None of our operators are available at the moment. Please, try again later.
Our operators are busy. Please try again later
:
:
:
Have you got question? Write to us!
:
:
This chat session has ended
Was this conversation useful? Vote this chat session.
Good Bad